Igår såg jag Hannah Montana the movie medans anton snackade i telefon med fille från USA. Jag började nog lipa mins 3 gånger, den är värld att se(som tjej, det var ingen favorit hoa Anton) Just i slutet när hon får ett halsband av sin mormor som hennes mamma hade innan hon dog böjade tårarna komma då jag här om dagen fick ett armband av mamma som jag hade fått av min gammelmormor när jag var liten.. Hemskt att man måste förlora folk, tur att dom vakar över oss. Vi är aldrig ensamna, de finns alltid inom oss.